Ann och jag tränade hundarna med markeringsträning i skogen. Svårt med den djupa snön, dummyn sjunker djupt och får ett ”lock” av snö på direkten och springer dom sen och trampar över, ja då blir det svårt… Vi varvade närsöksträning efter dummys med markeringar som var ganska korta. Poängen är att dom måste verkligen lite på sig själva var dom sett dummyn landa och sen stanna där och gräva istället för att börja snurra runt. Det blev riktigt bra till slut!  Sen fick jag med mig nybakta semmelbullar av Ann som som jag tog hem och fixade till med mandelmassa och vispad grädde. Det blev varm choklad med konjak och vispgrädde också…och nu tror jag inte det blir så mycket mer idag än att ligga nerbäddad i soffan framför brasan.

Ett av ”våra” rådjur på väg till matplatsen där vi lägger ut pellets åt dom. Vi har två getter och en bock som hänger här. Lite suddigt för jag fotade genom fönstret.

Så länge Frans har varit på prov hos nya familjen, har barnen trott att dom bara passar honom åt mig, allt för att inte bli för ledsna om något inte skulle fungera. När det var en vecka kvar frågar den ena killen ”Kan vi inte fråga om vi kan få köpa Frans?” och brorsan svarar ”Det fattar du väl att ingen skulle sälja en så fin hund som Frans!”

När dom blev hämtade på fritids förra måndagen och fick veta att dom får behålla honom så började ena killen gråta av lycka och kunde inte prata. Den andra sprang några varv runt fritids och skrek ”Jag har en hund. En EGEN. En EGEN!” Började nästa gråta själv när jag hörde det, det känns verkligen som han har hamnat på rätt ställe!

Vi har lite nya rutiner hemma. En dag är Jim och Kalle hos hundvakt, men den andra dagen jag är inne i stan får Jim följa med till kontoret. Kalle ligger i hundgården och får promenad av grannen eller så hänger han hos min mamma. Det finns nog inget som gör Jim så trött som att vara med i stan! Det är otroligt spännande att åka buss och t-bana, gå på stan, känna alla dofter och se en massa konstiga hundar med kläder. När man sätter sig på bussen hem så ser man hur ögonen går i kors och han är helt däckad på kvällen. Men han verkar tycka det är kul och alla på kontoret kommer och gullar med honom.

Annars åker vi mest skidor och Jim drar en sträcka varannan dag, lite längre för varje gång. Han börjar få riktigt bra kläm på det nu. Lårmusklerna har redan blivit större!

…han fortsätter sitt liv som stadsjycke. Det är mycket nu, han jobbar halvtid på en reklambyrå och resten på en webbyrå, tränar innebandy och minglar rätt mycket på stan däremellan. Nya hussen verkar sportig, joggar och åker skidor så det har Frans också tagit upp.

På morgonen åkte jag skidor en timme och Jim drog en sträcka i full galopp, det var jätteskoj att åka så snabbt efter. Han verkade tycka det var jättekul!

Ann och jag tog ett kort träningspass på eftermiddagen. Vi kastade knepiga markeringar i hennes skog som har djup snö och är väldigt risig. Dold kastare och dolda nedslag. Vi använde mina nya dummys som är färgade precis som skogen – vita och mörkröna – syntes nästan inte alls, nedslaget lät ingenting och så sjönk dom ner och försvann i snön. Dessutom är dom så nya så det är knappt nån vittring. Ganska svårt med andra ord och jag hade inte så stora förväntningar eftersom vi inte tränat markeringar på rätt länge. Blev jätteglatt överraskad när Jim var riktigt duktig på att bedöma djupet och hålla sig i rätt område! Av kanske tolv markeringar, var det bara en som han slarvade (sprang lite stort) på. Lugnt och fint satt han när jag kastade till Blix senare. Dessutom hade han fina, lugna avlämningar rakt framför mig, sittandes och riktigt sträckte upp dummyn mot mig med vilt viftande svans. Så kul att vår ”ta-det-lugnt”-träning ger resultat även i såna här sammanhang. Riktigt nöjd.

Sen vill jag passa på att gratta Tina och Freddie som vann en lydnadstävling idag, GRATTIS!

Nu när det är lite varmare så har jag börjat åka skidor med hundarna. Vi har ju ingen sandning eller saltning på våra vägar, så man spänner på sig skidorna utanför dörren och sätter iväg, väldigt bekvämt! Första gångerna har Jim fått vänja sig vid att ha Nomeselen på sig men inte dragit nåt. De sista två dagarna har han fått springa och värma upp i en kvart och sen får han dra mig på skidorna i ca 5-10 min per gång. Än så länge blir det lite ryckigt, hans naturliga gångart är ju full galopp och han måste lära sig att dra i trav och dessutom inte stanna i spåret för att nosa… Så nu över vi på kommandot ”framåt” och ”sakta”. Vänster, höger och stanna funkar ju ändå, det har han ju i sig från dirigeringsträningen. Och han verkar tycka det är kul att dra. Kalle får ju inte dra nu för tiden på grund av sina dåliga höfter, men han tycker det är jättekul att springa med lös när man skidar. När jag rehabtränade Frans efter hans operationer så sa rehabsköterskorna att drag är bland det bästa för att bygga upp muskler i rygg och bakben, så Jim blir väl värsta muskelknutten om snön ligger kvar och vi får fortsätta.

Nu är det svinkallt igen, -23. Börjar bli lite tröttsamt… Ville träna lite tecken med Jim, så jag sprang ut på tomten och ställde ut 10 dummys ”klockan 9, 12 och 3″. Sen hämtade jag ut Jim och skickade snabbt på ut, stopp, höger, ut, stopp och vänster. Allt gick toppen och jag tror att träningspasset tog max fem minuter. Sen rusade vi in igen och jag gjorde varm choklad med konjak och vispgrädde. Effektivt!