Trädgårdsresan

Trädgårdsresan till England 9 – 13 juli 2008

Min mamma fyllde 75 år i sommar och det firade vi med att resa med Rosebuds Tours på en femdagars trädgårdsresa till England. Här kommer lite bilder och berättelser dag för dag.

Wisley Garden

080709 – Wisley Gardens. Vi landade 8.30 på Gatwick och åkte direkt till den första trädgården, Kungliga trädgårdssällskapets största visningsträdgård Wisley Gardens. Den är på 97 ha och innehåller mängder av idéträdgårdar, fruktodlingar, experimentodlingar, växthus på 3000 kvm med tre olika klimatzoner, jättelånga och breda perennrabatter, rosenträdgård, örtagård, woodlands med stora vattenfall, näckrosdammar och grönsaksodlingar. Vi gick runt där i nästan fem timmar, tyvärr regnade det hela tiden, men det gjorde inte så mycket, för det avr så enormt fint. Vi fikade på ett ställe i parken. Dom hade en souvenirshop också med jättemycket trädgårdsböcker. Köpte frö till en luktärt som jag såg i parken och tyckte om. Sen var det buss till hotellet och incheckning. Trerätters middag där på kvällen. Både mamma och jag var jättetrötta så vi stöp i säng direkt efter middagen.

080710 – Beth Chatto Gardens och Gunilla Pickard. Efter en rejäl frukost så gick jag en promenad genom byn där vi bor, den är jättesöt. Alla hus har ett eget namn, även om det är en del i ett radhus. Sen var det buss till Beth Chatto Gardens, hon är en jättekänd trädgårdsdesigner, numera 85 år gammal. Det är hennes egna trädgård, men den är öppen för allmänheten. 16000 kvm med böljande gräsmattor, ”öar” med stora träd och breda perennrabatter runt, flera stora dammar och ett woodlandparti. Hon hade också en avdelning för medelhavsväxter och en grusträdgård. Den är som ett experiment över vilka plantor som inte kräver en massa skötsel. Där varken vattnas eller gödslas det, men allt verkade må prima ändå. Där fanns ett terum och en plantshop också. Vi drack te och åt lunch. Som vanligt tyckte jag bäst om dammarna med alla sina fina vattenfall.

Sen åkte vi vidare till en liten privat trädgård. Det var en svenska som hette Gunilla Pickard, hon var gift sig med en engelsman och bodde i England sedan över fyrtio år. Hon hade jobbat som trädgårdsdesigner men var numera pensionär. Tomten var på ca 1300 kvm, men fylld av olika rum, avskärmade av ca fyra meter höga häckar, varierande av linguster, buxbom och idegran. Överallt fanns det överraskningar och trädgården kändes mycket större. Mycket vackra små detaljer. Hon hade bland annat ett område med låga buxbomshäckar som gick omlott så det såg broderat ut, varje utrymme inuti var fylt med tex höga böljande gräs eller luktärt. Där fick vi Cream Tea med scones och clotted cream. Grannfrun hade hjälpt till att baka scones och alla i byn hade lånat ut sina tekoppar! Efter det åkte vi tillbaks till hotellet och åt ännu en trerätters middag. Vi var pigga idag, så vi satt en stund i baren så jag fick dricka en Oban-whisky.

080711 – Hampton Court Palace Flower Show. Idag var det en heldag på världens största trädgårdsmässa. Vi strosade runt i drygt sex timmar. Mamam blev lite trött av allt gående så jag parkerade henne ibland och gick en sväng själv. Dom har mängder av show gardens som tävlar i olika kategorier. En tävling var ”Inspiring places” som fick vara högst två kadratmeter. Min favorit var en liten förkortad engelsk bil som var fylld med blommor överallt, ur bensintanken stack det upp en liten taklök! Vi drack Cream Tea i ett stort vitt tält, där alla utom vi hade pastellfärgade dräkter och hatt… Det kändes som ett avsnitt ur Midsummer Murders. Det var också en rolig fågelskrämmetävling, min favorit var nog Elvis. Jag köpte en helt underbar Fladdemus i kopparplåt som en konstnär hade gjort. Han hade massor av jättecoola statyer i kopparplåt, men alla andra saker var till för en mindre park. Den ska få hänga utanför vår veranda. Den stora trenden var insektsbon, det fanns mängder av tips för att locka paddor, fladdermöss, bin, humlor och fjärilar till sin trädgård. Man kan bygga av lastpallar och tegelstenar, fylla de olika utrymmena med vassstrån, gräs, halm och taknockspannor, så hittar alla någonstans att bo. Och det fanns till och med olika sorters mat tlll dom att ha i facken. Vi köpte lite smågrejer, men gick mest omkring och tittade. Tyvärr var det så stort, så vi hann aldrig in i själva slottsträdgården eller slottet vilket jag hade velat. Men då hade vi nog behövt vara där i flera dagar, det var redan nu alldeles för långt att gå för mamma egentligen. Middag på hotellet på kvällen och sen gonatt.

070812 – The Postern, Tunbridge Wells och The Lewins. På förmiddagen var vi i privat trädgård som hette The Postern. Huset var från 1750 och där bodde en familj med fyra barn och en söt gammal labradortik som hette Peppie. Hon följde med runt och ville bli kliad. Paret som som bodde där visade först trädgården och berättade lite historia. trädgården var faktiskt designad 1950 men i en passande stil för huset. Det var stor nivåskillnad i trädgården, nederst var ett woodland med en bäck och träbro, sen låg huset lite högre och den övriga delen ganska högt över huset. Det här stället var helt fantastiskt. Överallt nya rum i trädgården, massor av fina öppningar in genom de höga häckarna som var i idegran, buxbom, linguster och glansbuske. Stora träd, mycket gamla statyer och utnor, små söta sittplatser och andra fina detaljer. Dom hade ett litet vitt hus som var för ”after tennis”, ett poolhus, en nedsänkt rosenträdgård, växthus, köksträdgård och en jättefin örtagård. Ut genom en smidesgind kom man ut på deras äppelodlingar, dom sålde äpplen för cidertillverkning. Mannen var lärare och hade ärvt stället. Jättetrevlig familj som till och med frågade oss (nästan 40 personer!) om vi ville ha te och kakor… Vi tackade dock nej, eftersom vi skulle vidare till nästa ställe. Det var en gammal stad som hette Tunbridge Wells, där gick vi runt ungefär tre timmar. Lite shopping och lunch på en pub. Mamma köpte en ny resväska, eftersom hennes gick sönder på flyget. Jag köpte en jätterolig hundskuptur i plåt och lite annat smått och gott.

Sen åkte vi vidare till nästa privata trädgård, The Lewins. Det var ett jättefint hus med mycket historia, bland annat hade Churchill ett bombsäkert rum i huset, eftersom han brukade hälsa på där ibland på helgerna. När dom på 1960-talet hade försökt att riva ”bombrummet”, så hade det varit rivningsfirmans absolut värsta uppdrag någonsin. Vad dom än gjorde, så blev det inte ett märke. Idag bodde det fyra familjer i huset, men en av dem (en äldre man i halmahatt och gummistövlar) ägde hela trädgården med en otrolig utsikt över kullarna. Han hade flera hundra sorters rosor, breda perennrabatter, en stor damm med irisar och näckrosor, fontän och jättefina buskområden i olika färger, en pergola med klematis och får i en hage nedanför. Grannfruarna hade gjort fem olika sorters tårtor och vi fick te till det. Många öppnar upp sin trädgård för välgörande ändamål, den här mannen gav till ambulansflyget som tydligen är helt finansierat av privata medel. Sista trerättersmiddagen på kvällen, men vi orkade knappt äta efter tårtkalaset på The Lewins.

070813 – Sissinghurst Castle! Äntligen har jag fått se den vita trädgården på riktigt. Det var efter att jag sett bilder från den som jag blev intresserad av trädgård. Det här är alltså Vita Sackville-Wests ställe som hon och hennes man gjorde i ordning trädgården någon gång på 1920-talet. Vita satt och skrev i det höga tornet, där fanns hennes skrivarlya bevarad. Jag gick upp där för att få en bra översikt över trädgården innan vi gick in. Mamma orkade inte gå upp utan väntade så länge. Den vita trädgården var sååå vacker! Allting blev nästan självlysande, eftersom det är så mörka höga häckar i bakgrunden och låga häckar som kant runt alla rabatter. Där fanns även silvriga växter som tistlar och kronärtskocka. Övrigt i trädgården var ett ”vilt” område med högt gräs med klippta gräsgångar i, där fruktträd och statyer var inklädda i klätterrosor och klematis. En jättefin damm och en ”persisk matta” gjord av olika sorters timjan som blommade i olika färger på en stenlagd gård. Lindallé, superfin örtagård, en cottage garden med mycket växter huller om buller, rosenträdgård, murar som delade av trädgårdrummen, men hade fönster så man kunde ana nästa rum. Statyer, stora urnor med klematis och lavendel… Huset är skänkt till National Trust, en stiftelse som tar hand om gamla egendomar när arvingarna inte har råd med arvsskatten. Men familjen har evig besittningsrätt, så numera bor hennes sonson med fru i det ”lilla huset”. Vi tog en fika i deras coffee shop och sen var det dags att åka till Gatwick. Vi var jättetidiga, så det tog ett tag innan vi fick checka in. Hemma i stugan igen 00.30 och satt uppe och pladdrade med Magnus, kramade hundar och visade lite bilder. Och drack te!